Tänk, jag trodde det skulle bli lättare när Amelia började krypa och ta sig fram. Men nu sitter jag här och är helslut.
Amelia klättrar på allt, dock ställer hon sig inte än. Nu börjar hon ramla baklänges mindre i alla fall.
Hon kan krypa och sätta sig själv. I början blev det lite ramla då och då, men nu börjar det sitta.
Nu är det istället fullt tjohej om vad som vem får leka med.
Amelia är ju tvärt i mot hur Alice var som liten. Hon tar det hon vill ha och om Alice tar något ifrån henne så blir det ett jäkla liv.
Men samtidigt så känns det skönt att Amelia är framåt. Hon kan krypa in i ett annat rum utan mig. Gillar nya människor och ger mer än gärna alla ett leende.
När jag sist skulle hämta Alice på förskolan så kröp Amelia iväg in i lekrummet och började pyssla. Känns otroligt ovant då Alice varit en blygfis. Men jisses vad bra det kändes i hjärtat.
och hon äter i MASSOR. Amelia ser ut som en riktig "Budda". Lite hår på huvudet men rund om magen :-)

Alice är nog som alla 2-åringar är. Trotsig, retsam och underbar. Vissa stunder vill man slita av sig håret, men för det mesta så känns det som att man är den lyckligaste kvinnan i världen.
Hon är fortfarande otroligt snäll mot lillasyster. Men som idag när hon vägrade sova middag, blev hon mindre snäll. Alice behöver sova middag, så är det. Annars så kan inte hon fungera på dagen. Men vissa dagar när det inte går, så får man göra det bästa av situationen.
Tror både hon jag och jag längtar tills Öppna förskolan börjar igen. Saknar det väldigt mycket då det var ett trevligt tidsfördriv när Sebastian jobbat. Nu har han varit borta 14 timmar på jobb flera dagar, så hans Semester på 6 veckor är efterlängtad. Den börjar den 10:e :-)
Längtar smått tills han börjar sitt gamla jobb efter sommaren, då arbetstiderna är mer mänskliga och lönen bättre.
Men kul att han tog chansen att testa något nytt i sommar.