Nu fan ska de bort

Har nästan alltid haft övervikt. Varit sockerberoende.
När jag var 15 år fick jag ett ryck på sommaren och gick ner till 59 kilo när jag var 1,70cm lång. Var inte nöjd, fast jag nu ser att jag var för smal för att må bra. Men då hade mobbing tärt på mig i många år. Brydde mig inte om något längre.
Gick sedan upp lite när jag började gymnasium, dock på en vikt jag trivdes med. Typ 75-80 kilo. Jag blev vän med Sebastian och vi tränade tillsammans. Nja, jag var nöjd och kunde för ett tag vara normal med intaget av godis osv.
Blev sedan ihop med Seb och gick upp från ca 75 kg till 85.
Ni vet, där härliga myskvällarna man har i början. Man var så nykär.

Vart gravid och fick igång sockerberoendet helt igen. Gick upp till 115 kg.
Alice föddes. Jag började gå ner, dock sakta för att jag åt godis nästan varje dag. Lite "avslappning" i soffan för att unna mig själv lite när man var trött efter all amning osv.
Blev sedan gravid med Amelia. Hade hunnit gå ner till ca 92 kilo under de 8 månaderna.
Åt upp mig till ca 115 kg igen. Tänkte att efter hon kommit ska jag skärpa mig.
Jag skärpte mig nu när Amelia kom. Slutade till sist med socker. Dock så åt jag på tok för mycket mat istället. Åt mer mat än Sebbe, å han tränar nästan varje dag. Inte bra!
Plus popcorn nästan varje kväll..
Har stannat på 94-95 kg nu.

Men i förrgår stod jag vid spegeln och tänkte "jäklar, så här vill jag inte se ut. Vill inte stå i spegeln och känna mig som en säck potatis".
Så nu äter jag inte bröd, ris, pasta eller potatis.
Ska sedan börja äta ris och potatis när jag gått ner till målvikten.
Drömmen är 75 kg. men sätter målet vid 80.
Gick 5km på Crosstrainern i Onsdags och i Fredags.
Dock gjorde jag nog en för snabb omvändning då jag var så svag och yr så jag knappt kom ur sängen i morse ;-)

Vill mest bara skriva ner för att börja dokumentera vikten när jag börjar min kamp. Ska ta bilder så jag kan jämföra, men vill inte ställa mig framför kameran, haha.


Mina änglar sover sött. Alice stukade foten i Onsdags kväll. Hon blev hemma från förskolan på Torsdagen då hon inte kunde gå på morgonen.
Vi åkte in till Vårdcentralen och röntgade hennes fot. Vore konstigt om hon brutit något då hon bara snubblat. Men vi ville kika utifall.
Alice gillar inte när folk hon inte känner igen tar i henne... så besöket vart jobbigt för henne.
Men inget var fel, bara en stukning. Skönt.

Vi kom hem och åt mat i soffan. Plötsligt börjar ungen gå lite... sedan ännu mer.
Besöket på Vårdcentralen kändes plötsligt onödigt . Men äh, man är ju inte mer än oroliga föräldrar ;-)


Kommentarer
Suzanna

Heja på dig!!!! Du kommer klara det! När jag fött och efter några veckor så kommer jag joina dig!!! Jag har 27-30 kg att gå ner så vi får väl peppa varandra!!!!

Och du, så jäkla trist med mobbing, folk är så elaka!! Jag har alltid varit mager när jag växte upp fram tills 16 ca. Fick alltid frågan om jag hade anorexia.. Inga pojkar blev kära i mig, benranglet..

Stor kram och detta fixar du!!!! (vi)

2013-03-17 @ 08:11:35
URL: http://suzidus.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0